Illustrator and Painter.
American , 1859-1931
was an American illustrator and painter, born at Woodstock, Va. He studied for a year in Baltimore and for five years in Paris under Cabanel and Bonnat and first attracted attention in New York with his illustrations for Leslie's Weekly. He was best known as the illustrator of Thomas Nelson Page's Unc' Edinburg, the works of Hawthorne, Stevenson, and Mark Twain, although he worked also in oils and water colors. His sympathetic collaboration with the author gave his work an especial charm. He was awarded the Evans prize of the American Water-Color Society in 1900. In 1947. Related Paintings of Benjamin West Clinedinst :. | Unknow work 44 | Lucky girl | Noah's Sacrifice and Noah's Drunkenness | Portrait of Navy | Girl in a Field | Related Artists:
Ernest Lawson1873-1939
Ernest Lawson Galleries
Ernest Lawson (March 22, 1873 ?C December 18, 1939) was a Canadian-American painter and a member of The Eight, a group of artists which included the group's leader Robert Henri, Everett Shinn, John Sloan, Arthur B. Davies, Maurice Prendergast, George Luks, and William J. Glackens.
Lawson was born in Halifax, Nova Scotia. Though Lawson mostly painted landscapes, he also did some realistic urban scenes which were shown at the 1908 exihibition of The Eight. His painting style is heavily influenced by Impressionism, especially the style of John Henry Twachtman, Alfred Sisley, and J. Alden Weir.
Lawson exhibited as a member of the Canadian Art Club from 1911 to 1915. He died in Miami Beach, Florida in 1939.
Peter Monamy was an English marine painter who lived between 1681 and 1749.
Peter Monamy was baptised at the church of St Botolph's-without-Aldgate, London, England, on 12 January 1681 (new style). He was the last known surviving child of Peter, or Pierre, Monamy, born 1650 in Guernsey, and his English wife, Dorothy Gilbert; and the grandson of Andre Monamy, 1612-1680, who had been a strongly committed Commonwealth Parliamentarian in Guernsey during the 1650s. Dorothy Gilbert was the daughter of James Gilbert, who was Master of the Worshipful Company of Gunmakers in 1670 and 1672. The Monamy family had been prominent merchants and residents of Guernsey since at least the 1560s, and in the Channel Islands since the 1530s. The painter's father, Pierre, had a brother named Andre, or Andrew, who was active in London as a merchant trader in salt and wool, during the late 17th and early 18th centuries. In December, 1696, Andrew Monamy, together with his cousin, Daniel Le Febvre, is described as "guardian" of the children of Peter (i.e. Pierre) Monamy, deceased. The elder Peter Monamy appears to have died in about 1685.
On 3 September 1696, Peter Monamy, aged 15, was bound as an apprentice for seven years by indenture to William Clark, a former (1687) Master of the Worshipful Company of Painter-Stainers, one of London's ancient guilds of craftsmen. Clark is recorded in several capacities in the London of the late 17th century, as a constable and juryman, with premises in Thames Street, and on London Bridge, and practised as what would today be called an interior decorator, with a thriving business. House decoration comprised a wide range of activities, including the provision of paintings as overdoors, and on panelling, house murals on canvas as well as decorative sign-boards for trade establishments. William Clark died before January, 1704, when his will was proved.
j. h. scheffelWismar 1690 - Västerås 1786
J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant.
Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt.
Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet.
När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .